Irene Svenonius, finansregionråd i Region Stockholm, har utkommit med en debattbok om hur svensk sjukvård framöver kan eller ska styras. Titeln är välvald, sett utifrån bokens innehåll. Boken är indelad i kapitel med rubrikerna »Därför skriver jag denna bok«, »Att tänka det otänkbara«, »Att stå i kö«, »Babels hus«, »Att bryta mönster«, »Nya förutsättningar«, »I andra länder« och »Det är min skyldighet att tänka nytt«.

Sammantaget ger Irene Svenonius en ideologiskt präglad, och tyvärr lite grund, bild av landets sjukvård. Flera av de problem som anförs är reella, men samtidigt utelämnas flera styrkor. Det är svårt att undgå intrycket att analysen av vad som fungerar, och vad som inte fungerar, hade blivit mycket bättre om den ideologiska ansatsen tonats ner.

Bokens behållning är den koppling som görs mellan svensk innovationsförmåga och framtida möjligheter för sjukvård. Flera tänkbara scenarier presenteras, men anmälaren saknar även här en balans mellan risker och möjligheter med förslagen för att de ska framstå som riktigt attraktiva eller ens realistiska. Det är inte alla av landets innovationer som blivit hållbara framgångar …

Bokens titel har ingen motsvarighet i konkreta förslag tillhur landets sjukvårdpolitiker ska avskaffas, eller åtminstone reducera sitt inflytande. Med tanke på hur många utredningar om hur många landsting/regioner vi ska ha som har havererat ter det sig emellertid svårt att tro att det kommer att ske inom rimlig tid.

Kan boken rekommenderas? Det beror på. Den som vill lägga några timmar på att läsa en debattbok och sedan reflektera över hur en inflytelserik sjukvårdspolitiker tänker och resonerar runt hur sjukvård framöver ska organiseras och styras rekommenderas att göra så, och finner sannolikt behållning. Den som i stället vill läsa en väl faktaunderbyggd, balanserad och saklig genomgång över styrkor och svagheter i ett av världens mest effektiva sjukvårdssystem och dess utmaningar och möjligheter framöver, använder lämpligen samma tid till att läsa något annat.